Fridas tankar

Förutom att jag har tvätt kvar i tvättstugan och klockan är 00:14 så är jag trött. Jag är trött på att sitta hemma om dagarna. Jag är trött på att slita upp min tunga kropp ur sängen varje morgon när jag mycket väl vet att jag skulle kunna ligga kvar hela dagen och ändå sova som ett lamm nästa natt. Jag är trött på att känna mig socialt handikappad eftersom jag alltid är hemma. Jag är trött på att inte känna någon nytta. Jag är trött på att jag är så jävla trött på allt hela tiden. Jag är Jävligt trött helt enkelt. Jag blir lite ledsen av att vara så här trött.

Någon sa till mig att nu när jag är arbetslös så har jag ju all tid i världen att ta en liten promenad på 2 timmar om dagen. På så sätt få motion och kanske tappa lite tyngd som tynger ner mig. Och självklar få mig att må bättre. Jag är för trött för att göra något alls. Psykiskt som fysiskt. Har du någon gång tänkt på att en dag när du har JÄTTEmycket att göra så gör du en jäkla massa och blir inte direkt trött medan du en dag sover längre, går upp och inte gör något och dagen bara försvinner och du orkar inte röra dig. Varken psyket eller din fysik orkar göra något.
Det sistnämnda känner jag nästan varje dag nu. Jag blir inte heller mer självsäker av att sitta hemma och inse att kläderna inte ser så jävla bra ut som jag hade trott. och allt detta, för att jag inte har någon sysselsättning.

Jag får magont när jag vet att jag måste göra saker eller ens gå utanför lägenheten. Jag är lite rädd för världen.



Jag längtar tills detta bara är en fas i mitt liv.. precis som alla andra faser varit.