Fridas tankar

Idag ær jag bara så besviken. På fredrik. Jag fattar inte, det ær øver tre månader sen vi gjorde slut. Vi var fortfarande vænner hade ett bra avslut. Men vet du? Jag ønskar att vi gjort slut på ett jævligt sætt! typ att nån av oss var otrogna eller att nån av oss bara totalt dissade den andra. Riktiga ovænner ønskar jag att vi blev. Då hade jag sluppit honom nu.

Mm, sluppit. Jag orkar inte hålla på och bråka hela tiden. Vi tjaffsar hela tiden och vi behøver inte ens det. Vi behøver inte lægga energi på varndra længe. Ændå sitter jag hær nu och skriver. Jævla as. Vi hade ett næra førhållande. Vi snackade om allt, ALLT. Jag blev jætteglad før hans skull øver allt. Ni som læser min andra blogg vet vad jag menar. Men han ær så dissig och det var fan inte jag som ville hålla kontakten efteråt.

Jag bryr mig om det jag hade med fredrik, det som finns nu kænns bara som avundjuka och svartsjuka. Vem som har det bæst, vem som hittar någon ny først. Så ær det sækert med alla som gjort slut. Men kanske inte så jævla øppet. Jag ær så arg! Och han skrattade mig rakt upp i ansiktet nær jag berættade att jag blev arg øver det. Snacka om att ha tappat all respekt. Jag vill bara be honom fara åt helvete.

Antingen har vi kul som fan eller ett rent helvete. Eftersom vi inte kan uppehålla kul som fan så nøjer jag mig med ett rent helvete. Det verkar som om det kommer fungera i længden...

Jag hatar killen jag ælskade. Men hat ær också en kænsla.. så jag bryr mig ju fortfarande om ... aset.