Ibland får man ett wakeup call.

Det är inte ofta som man får så tydliga tecken.
Jag sa senast igår att inte vill veta när jag ska dö. Jag sa också att jag måste ta vara mer på livet jag lever just nu. Leva varje dag fullt ut. Idag ringde det en tydlig väckarklocka. En kille dog i en bilolycka och jag har aldrig känt att jag sagt så mycket fel saker. Inget man säger är tillräckligt beskrivande för hur man tänker eller känner. Allt låter så fel. Det jag säger har inget värde.

Jag kände inte den här killen. Det var en bekant.
En vän till en vän. En bekants bror.

Kommentarer

Kul att du hade något att säga!

Vad heter du?
Spara ditt namn!

Mail-adress:

Din egen bloggadress:

Kommentarer skrivs här:

Trackback


RSS 2.0