Nyårsfest..

Nyårsafton, sökandet på den perfekta festen. Som någon sa till mig, den perfekta festen är med dina vänner. Det är precis var jag ska fira min nyårsafton, med mina vänner. Inte med alla, men jag kan inte alltid få som jag vill och det förstår jag. Det kan bli en toppen kväll om alla spelar sina bästa kort och tar på sitt bästa party humör och gör det bästa utav saken.

Först hade jag inte höga tankar om nyår, men när jag snackar med Ida, så kommer jag i party stämning direkt.
Hon vet hur man festar, hur man än festar. Är det en lugn fest så har hon rätta glöden och är det en stor, hård fest vet hon precis hur man får alla på dansgolvet. Toppen party tjej, önskar att fler kunde tänka som henne, -det är vad man gör det till.

För att dra in en negativ synvinkel så passar inte alla fester alla. Jag vill ha fart och fläkt, svängig musik och lekar. Allt från fyllelekar till vanliga hederliga "med andra ord" eller charader. Det, för mig, är umänge och som sedan går över till att musiken höjs och folk dansar. Sedan är det bara festen som bestämmer vart det ska sluta. Däremot om det är en fest med hårdrock och sittande och glo som gäller så är jag körd. Då är det kanske svårt att göra det bästa utav saken eftersom jag förmodligen ändå skulle ha den tråkigaste kvällen i mitt liv.

Jag vill bara få fram att nyårsfesten är vad jag gör den till, sen är det bara för dig att spela med på samma kort.
Vi kommer få en toppen nyårsafton du och jag!

Nyårslöften

Jag ska snart återvända hem till min egen grotta. Där jag har min egen livsrutin som dessutom behöver en makeover. Hälsosammare livsstil blir ett bra nyårslöfte.

Varje år har jag lovat samma sak och det är bara ett år jag har kunnat hålla det. År 2005. Jag brukar alltid dra den valsen, som säkert så många andra, att detta är året då jag ska gå ner i vikt eller lyckas bli smalare. Bullshit, vaddå bli smalare och vaddå gå ner i vikt. All medvetna männsikor vet att det handlar inte om vad man väger. Så i år, ska jag inte satsa på att gå ner i vikt eller bli smalare utan satsa på ett sundare leverne.
År 2005 var det året jag var som allra piggast, gladast och hade mina roligaste dagar. Det var underbart att orka med livet igen. Orka göra saker och inte bara kolla på tv eller vara hemma.

Jag ska leva år 2005 igen. Jag ska orka ta vara på mitt liv. Detta är mitt nyårslöfte.

image2

Från kompis till vän?

Vi talade om en kompis till mig. Hon är helt underbar. Den bästa tiden med henne är när hon vågar släppa lite på sin tuffa image och vågar släppa ut sig själv. Hon skrattar så hon skakar, ler när man går längs med gatan och säger till och med positiva saker om omvärlden. Vi två, väldigt omaka par.
Likadana fast tvärt om är en bra beskrivning.

Har flera såna kompisar, som fyller upp mig med det jag saknar och dämpar det jag har för mycket av. Helt perfekta kompisar. Önskar att några av oss vore mer som vänner.

Jag brukar säga att en vän är någon du vill ta med dig överallt, som du kan prata med om precis vad som helst och säger till dig när något är fel, även om du inte vill höra det. En kompis, är någon som passar bra in i ett sammanhang men inte i ett annat, Någon som du kan prata med om en grej fast inte en annan och som säger till om du gör fel, men bara ibland. En bekant är någon du kan förnamnet på, som du har pratat med en eller två gånger och har enbart det gemensamt.

Jag har tre vänner, 20 kompisar och 100...bekanta. Det är ungefär vad jag behöver.
Men som jag sa, jag önskar att fler av min kompisar vore som mina vänner.

Hemmajulen

Vart jag än gick idag, så kunde jag inte hjälpa att känna ett extremt obehag men samtidigt en tryggnad. Gatatorna har jag gått på tusentals gånger och jag vet var alla belysta vägar går. Lufsen och jag gick en kort långpromenad runt våra närmaste gator och ner mot min gamla skola och tillbaka mot elljusspåren. Usch, vad sjukt att vara tillbaka i samma lilla ort som jag i åtta år bott och gått i grundskolanskolan på. Julen var trots obehag underbar. Julgranen var uppdaterad och fräsch. Julmaten underbart god precis som andra år. Julklapparna över förväntan och att träffa mamma och pappa igen är så konstigt skönt. Då faller man tillbaka till sin 16åriga roll och man får skäll för att man lämnade skorna i dörröppningen och man väcks klockan nio för att det är onödigt att sova bort dagen. Precis som att bo hemma igen. Det är just nu jag uppskattar mina föräldrar så mycket. Det är just nu som jag vet att jag har vuxit upp. Att jag har mitt liv i mina händer och att det jag väljer att göra är för min skull, enbart.



RSS 2.0